Gravskändning

Exempelvis i samband med vägbygget förbi Uppsala så bli en gammal fråga åter aktuell. Nämligen frågan om griftefrid och gravskändning. I den arkeologiska sfären är man idag medveten om den etiska problematiken med att gräva upp gamla gravar. Men ändå fortsätter man. Visserligen utförs majoriteten av dagens utgrävningar i samband med byggprojetkt vars syfte mest verkar vara att markera moderna potentaters makt i historien. Men man skulle nog knappast backa från att gräva ut den sista av Uppsalahögarna av etiska skäl om ekonomin en dag skulle infinna sig.

Ligger en grav i vägen för ett modernt byggnadsprojet och projetktet absolut inte kan dras runt graven eller flyttas en liten bit så bör graven flyttas. På precis samma sätt som man idag flyttar äldre kyrkogårdar som hamnar "i vägen för utvecklingen". Det är inte svårt, det krävs bara att man visar respekt för dem som fanns här före oss.

Förvisso kan det finnas skäl att öppna gravar, flera av dem vetenskapliga, men att lägga tillbaka den döde till sin vila verkar vara förunnat kristna. När man öppnar gravar i tidiga kyrkor för att försöka fastställa den dödes identitet är man alltid noga med att försiktigt lägga honom eller henne tillbaka, men när det är en förkristen grav är det uppenbarligen inte lika viktigt. Om man skulle hitta exempelvis Sigrid Storrådas grav så kan man ge sig på att hennes kvarlevor skulle ställas ut till allmän beskådan. Men Birger Jarl ligger säker i sin grav. Han får bara ses av en utvald skara och sedan försluts graven åter med kvarlevorna återbördade. Det samma kan sägas om den heliga Birgitta och Karl XII. Men hövdingarna i Valsgärde och Vendel då? Nej, deras gravar står ännu tomma trots att man vid det här laget sedan länge lärt sig allt man kan tänka sig om dem genom deras tillhörigheter. De bör återlämnas till dem de tillhör.

Visst inser vi att återlämnandet medför vissa problem. Dels krävs det att man åter gräver upp gravarna och lägger ner fynden. Dels finns en rädsla att fynden ska förstöras så de inte kan lära kommande generationer, med eventuell ny teknik, saker som vi inte lyckats utröna. Ytterligare ett problem är det problem gravar i alla tider fått bottas med. Gravskändare och tjuvar. Men jag skulle våga hävda att om ett allvarligt intresse att bevara gravarna och respektera dem vars sista viloplats de bör vara, så skulle inget av det ovanstående vara ett problem. Tekniken för att skydda gravarna samt gravgåvorna finns och ekonomin finns om viljan finns. Det är således bara viljan som saknas. Viljan att skydda det som är heligt. Viljan att respektera de dödas vila. Viljan att inte riskera de hädangångnas frid.

Även när arkeologer finner offerdepåer bör dessa respekteras. Offren är inte för människor. De är till Makterna, och bör så förbli. Om man av olika anledningar inte kan låta dem ligga kvar på sin ursprungliga plats bör en plats lämpad för offer till våra gamla gudar färdigställas av Riksantikvarieämbetet för att där kunna förvara dessa offer utan att de vanhelgas.

Arkeologer förbryllar mig. Förstår de inte att de skändar när de öppnar heliga gravar?
Gravarna skulle vara förseglade för evigt. Ni är inkräktare. Ni bryter er in och tar kvarlevorna av gamla kungar. de hamnar på museer där tusentals människor kan stirra på dem. Besvärar det inte ert samvete?
- Mehemet Atkil

Förfäders Väl!
- H.R.A.

Wanja Lundby-Wedin - Klassförrädare!

Åter har sossarna i LO-ledningen visat sitt rätta ansikte. Trots påtryckningar från medlemmarna vägrar de gå i konflikt i den viktigaste fackliga frågan på lång tid. När Sveriges Arbetares Centralorganisation(SAC) föredömligt varslade om politisk strejk och öppnade för medlemma i andra förbund att även de gå ut i strejk, utan att LO behöver riskera ansiktet genom att varsla själva, går LO-ledningen istället till angrepp mot SAC. Att LO sedan tidigare hyst visst agg gentemot SAC är ingen nyhet. Det konsekventa motarbetandet under 60- och 70-talen skedde ju dock under socialdemokratisk regering då de fackliga rättigheterna inte var hotade. Men nu när borgarpacket går till frontalangrepp mot arbetarklassen är sammanhållning inom klassen oerhört viktig. Att LO i det läget väljer att slicka Reinfelds röv är alarmerande och anmärkningsvärt.

Att man inte vill gå i konflikt med moderpartiet är begripligt, om än förkastligt, men nu är det inte längre regeringen Persson som hotar oss. Det är överklassen som öppet gått i krig! Att i det läget visa en sådan unfallenhet och flathet mot fienden är inget annat än klassförräderi. De har till slut öppet visat att de för länge sedan övergett den arbetarklass de säger sig representera.

Om inte LO-ledningen snabbt ställer sitt förkastliga beteende till rätta och sluter upp med abetarklassen har de valt sida. Och de har valt fiendens sida. LO hade tilsammans med TCO och SACO chansen att sluta upp bakom SACs initiativ och stoppa det här angreppet mot vår klass, men de valde att angripa SAC. Det kommer ta lång tid och mycket jobb om LO ska återfå något som helst förtroende.

Nu borgarsvin har ni gått för långt
Nu gäller klass mot klass
I den sista striden finns ingen pardon
Då gäller klass mot klass

Socialdemokrati är klassförräderi
- H.R.A.

Supportgrupper

På förekommen anledning tänkte vi förklara begreppet H.R.A.-Support. Eller rättare sagt klargöra vad vi vet om det hela. Vi från H.R.A. har inte sanktionerat vissa grupper att få kalla sig H.R.A.-Support utan det är helt och hållet ett eget initiativ som vi tror dök upp i Jämtland första gången. Vi tycker givetvis det är trevligt att folk stödjer och håller med oss, så vi har inga som helst invändningar mot att obundna grupper använder namnet för att visa oss sitt stöd. Snarare tvärt om! Ju fler som sprider den hedniska socialismen desto bättre.

Så all heder åt Södra Dalarna och Jämtland som orkar gå in och styra upp bland kommentarerna på våra inlägg!

Till Års och Frid
-H.R.A.

Vår jord i fokus...

Helt plötsligt var miljöfrågan hipp igen. Bägge de stora kvällstidningarna kör sina kampanjer om den globala uppvärmningen. Det är väl visserligen bra att man fokuserar på verkliga problem istället för vem som gått vidare i någon dokusåpa. Men frågan är hur verksamma dessa kampanjer är. Det krävs mer än några helsidor och hurtiga citat från ett gäng kändisar.

Dubbelmoralen i upplägget blir extra pinsamt när den ena av tidningarna innan valet drev en kampanj för att man ska sänka bensinskatten. Visserligen är vi för en diffrentierad bensinskatt där innerstadsbrackan med sin SUV ska betala högre bensinskatt och glesbygdsbon med sin 740 ska betala mindre, men det var knappast tidningens upplägg. Bägge tidningarnas prishets runt billiga flygresor och vurmande för exotisk mat gör även det att deras miljöengagemang känns minst sagt påklistrat.

Att man dessutom fokuserar på individuella val som lösningar på miljöfrågan visar bara i ännu högre grad vilka hycklare de är. De problem som måste åtgärdas är strukturella och kan idag bara lösas med politisk styrning. En styrning som packet i vår nya regering knappast kommer genomdriva. Det är ju deras aktier som kommer sjunka i värde om de tar minsta miljöpositiva beslut. Visst är det bra om var och en, som har möjlighet, tänker på att byta till energisnålare alternativ, handlar lokalt och låter bilen stå. Men det är inte ett möjligt val för många. Många låginkomsttagare har inte råd att byta till några nya alternativ eller köpa vettigt odlad mat, samtidigt som många glesbygdsbor inte har annan möjlighet än att ta bilen eftersom de kollektiva alternativen dras in ett efter ett.

Nationellt och lokalt är lösningen enkel, och för överklassen skrämmande, se till att folk kan bo, arbeta och handla på samma ort och höj låginkomsttagarnas löner ordentligt. Utan de grundläggande åtgärderna är alla andra ansträngningar fåfänga. Det patrasket i Rosenbad gjort hitintills är precis det motsatta. De har motarbetat glesbygden och jobbar hårt för att sänka inkomsten för de fattigaste. Men vi vore naiva om vi sa att vi vore förvånade. Rienfeldt och hans anhang har konsekvent slickat röven på sina kompisar i just de bolagstyrelser som tjänar mest på en fortsatt utsugning av både folk och land, och så kommer det fortsätta.

Det enda vi kan göra är att fortsätta kämpa. Med alla till buds stående medel. Vi får aldrig ge upp, för det är först när motståndet dör ut som loppet är kört. Så länge det finns motstånd finns det hopp!

"We shall fight on the beaches.
We shall fight on the landing grounds.
We shall fight in the fields, and in the streets,
we shall fight in the hills.
We shall never surrender!"

Vår Dag Skall Komma!
- H.R.A.

Andligt stöldgods

Som hedning springer man med jämna mellanrum på en hel del stollar. Vissa av dessa stollar har fått för sig att de är något de kallar för "indianska shamaner", ett minst sagt förvirrat begrepp i sig. De här människorna är ofta rätt snälla i grunden, men de tänker inte särskilt långt. De är liksom de flesta andra på gräsrotsnivå i NewAge-rörelsen lurade av giriga charlataner. Men deras andlighet leder också till andra problem. Problemet är att mycket av dessa "indianska shamaners" praktiker är stöldgods. Stöldgods som ofta kan spåras tillbaka till olika nordamerikanska stammar, primärt Lakota.

För över tio år sedan hölls ett möte för Lakotas från både Canada och usa där man enades om en krigsförklaring mot de NewAgare som snyltar på Lakotas andlighet. Krigsförklaringen undertecknades av tre av de mest tongivande andliga ledarna och har sedan dess spridits över världen. Problemet är att just de människor det handlar om ofta har svårt att ta till sig av texten.

Vi hävdar dock att texten även bör läsas och begrunnas av många som kallar sig hedningar. Inom det som kallas "nordisk shamanism" förekommer mycket av det här stöldgodset i vagt maskerad form. Stöldgods som man inte har rätt till, som man använder utan respekt för dess ägare. Ofta också utan kunskap om dess bakgrund. Vi har tidigare komenterat de här NewAgegrupperna. Men vi utelämnade den här dimensionen av deras beteende.

Krigsförklaringen postades sannolikt på nätet första gången på usenetgruppen soc.culture.native söndag, 22 Aug 1993 18:40:05 GMT. Sedan dess har den lags ut bl.a. på The American Indian Cultural Support och på the People's Paths där även en kompleterande artikel finns publicerad. Vi väljer att publicera den, eftersom den tål att tänkas på och upprepas igen.

Declaration of War Against Exploiters of Lakota Spirituality

WHEREAS we are the conveners of an ongoing series of comprehensive forums on the abuse and exploitation of Lakota spirituality; and

WHEREAS we represent the recognized traditional spiritual leaders, traditional elders, and grassroots advocates of the Lakota people; and

WHEREAS for too long we have suffered the unspeakable indignity of having our most precious Lakota ceremonies and spiritual practices desecrated, mocked and abused by non-Indian "wannabes," hucksters, cultists, commercial profiteers and self-styled "New Age shamans" and their followers; and

WHEREAS with horror and outrage we see this disgraceful expropriation of our sacred Lakota traditions has reached epidemic proportions in urban areas throughout the country; and

WHEREAS our precious Sacred Pipe is being desecrated through the sale of pipestone pipes at flea markets, powwows, and "New Age" retail stores; and

WHEREAS pseudo-religious corporations have been formed to charge people money for admission into phony "sweatlodges" and "vision quest" programs; and

WHEREAS sacrilegious "sundances" for non-Indians are being conducted by charlatans and cult leaders who promote abominable and obscene imitations of our sacred Lakota sundance rites; and

WHEREAS non-Indians have organized themselves into imitation "tribes," assigning themselves make-believe "Indian names" to facilitate their wholesale expropriation and commercialization of our Lakota traditions; and

WHEREAS academic disciplines have sprung up at colleges and universities institutionalizing the sacrilegious imitation of our spiritual practices by students and instructors under the guise of educational programs in "shaminism;" and

WHEREAS non-Indian charlatans and "wannabes" are selling books that promote the systematic colonization of our Lakota spirituality; and

WHEREAS the television and film industry continues to saturate the entertainment media with vulgar, sensationalist and grossly distorted representations of Lakota spirituality and culture which reinforce the public's negative stereotyping of Indian people and which gravely impair the self-esteem of our children; and

WHEREAS individuals and groups involved in "the New Age Movement," in "the men's movement," in "neo-paganism" cults and in "shamanism" workshops all have exploited the spiritual traditions of our Lakota people by imitating our ceremonial ways and by mixing such imitation rituals with non-Indian occult practices in an offensive and harmful pseudo-religious hodgepodge; and

WHEREAS the absurd public posturing of this scandalous assortment of psuedo-Indian charlatans, "wannabes," commercial profiteers, cultists and "New Age shamans" comprises a momentous obstacle in the struggle of traditional Lakota people for an adequate public appraisal of the legitimate political, legal and spiritual needs of real Lakota people; and

WHEREAS this exponential exploitation of our Lakota spiritual traditions requires that we take immediate action to defend our most precious Lakota spirituality from further contamination, desecration and abuse;

THEREFORE WE RESOLVE AS FOLLOWS:
1. We hereby and henceforth declare war against all persons who persist in exploiting, abusing and misrepresenting the sacred traditions and spiritual practices of our Lakota, Dakota and Nakota people.

2. We call upon all our Lakota, Dakota and Nakota brothers and sisters from reservations, reserves, and traditional communities in the United States and Canada to actively and vocally oppose this alarming take-over and systematic destruction of our sacred traditions.

3. We urge our people to coordinate with their tribal members living in urban areas to identify instances in which our sacred traditions are being abused, and then to resist this abuse, utilizing whatever specific tactics are necessary and sufficient --for example demonstrations, boycotts, press conferences, and acts of direct intervention.

4. We especially urge all our Lakota, Dakota, and Nakota people to take action to prevent our own people from contributing to and enabling the abuse of our sacred ceremonies and spiritual practices by outsiders; for, as we all know, there are certain ones among our own people who are prostituting our spiritual ways for their own selfish gain, with no regard for the spiritual well-being of the people as a whole.

5. We assert a posture of zero-tolerance for any "white man's shaman" who rises from within our own communities to "authorize" the expropriation of our ceremonial ways by non-Indians; all such "plastic medicine men" are enemies of the Lakota, Dakota and Nakota people.

6. We urge traditional people, tribal leaders, and governing councils of all other Indian nations, to join us in calling for an immediate end to this rampant exploitation of our respective American Indian sacred traditions by issuing statements denouncing such abuse; for it is not the Lakota, Dakota and Nakota people alone whose spiritual practices are being systematically violated by non-Indians.

7. We urge all our Indian brothers and sisters to act decisively and boldly in our present campaign to end the destruction of our sacred traditions, keeping in mind our highest duty as Indian people: to preserve the purity of our precious traditions for our future generations, so that our children and our children's children will survive and prosper in the sacred manner intended for each of our respective peoples by our Creator.

Wilmer Stampede Mesteth; (Oglala Lakota); Traditional Spiritual Leader & Lakota Culture Instructor; Oglala Lakota College, Pine Ridge, South Dakota

Darrell Standing Elk; (Sicangu Lakota); President, Center for the SPIRIT, San Fancisco, California, & Pine Ridge, South Dakota

Phyllis Swift Hawk; (Kul Wicasa Lakota); Tiospaye Wounspe Waokiye; Wanblee, South Dakota

H.R.A. stödjer Lakota i sin kamp för att slippa bli bestulna på en av de få saker de har kvar. Vi stödjer Lakotas krav på att slippa bli bestulna av egocentrerade europeer och vita medelklassamerikaner. lakota och övriga amerikanska stammar kämpar hårt för att bevara sin identitet efter århundraden av förtryck. Ett förtryck som fortfarande är aktuellt. I den kampen behöver de inte att aningslösa europeer och vita amerikaner förvränger deras andlighet och drar den i smutsen.

Internationell Solidaritet
- H.R.A.

Sommartids-stollerier

Så var det dags igen. Ett av de där tillfällena då statens befängda idé att man faktiskt kan ändra naturens gång med ett riksdagsbeslut, gör sig märkbart inatt. De flesta av oss har ju fått lära sig att natten är som mörkast när klockan slår tolv. Och så är det ju. Vårt dygn baseras på solens gång. Det är som mörkast och vi byter dygn vid samma tillfälle. Eller rättare sagt så var det fram till 1980 då riksdagen fick för sig att ändra på verkligheten under sommarhalvåret för att man ville vara lika häftiga som exempelvis Storbritannien.

Stollerierna med sommartid är en förlängning av industrialismens behov av att avskärma sig från landet och livet. Eftersom industrialismen kräver att man går ifrån sin naturliga dygnsrytm och anpassar sig till fabrikens skiftarbete, beslöt man i Storbritannien och Tyskland redan 1916 att fiffla med verkligheten för att arbetarna inte skulle inse att något var fel. Så för att arbetet inte skulle bli "säsongsdrabbat", såg man till att bluffa arbetarnas dygnsrytm med införandet av sommartiden.

Bland annat inom jordbruket har det visat sig att den här sortens bluffar inte kan lura verkligheten. Många kor i de svenska besättningarna kommer lida av sprängfyllda ljuver de närmaste dagarna, eftersom deras skötare följer riksdagens dekret och ställer om sina rutiner. Det kommer ta upp till en vecka för dem att ställa om sin naturliga klocka till den normala dygnsrytmen igen, så lagom mjölktillfälle blir när den riksdagstrogne mjölkbonden kommer för att mjölka.

Men det största problemet med tokerierna runt sommartiden, är att det visar på vilket avstånd det är mellan riksdag och verklighet. Att riksdagen seriöst tror att världens gång följer dekret från ett gäng räknenissar i stockholm.

För Ätten - I Tiden!
- H.R.A.

Om historia, arkeologi och hedendom

Vi hedningar får ju till följd av rekonstruktionisternas synlighet i media ofta försvara oss och poängtera att vi lever idag och är fullständigt medvetna om att det inte längre är yngre järnålder. Vi dras med fördomen om att vi inte är religiösa utan bara historiaintresserade. Till det så ses ju religositet i allmänhet som något otidsenligt. Vi ses ofta som folk som förläst sig på historia och blandar ihop historian med verkligheten. Det leder som sagt till att vi ofta får kämpa vilt för att inte ses som lajvare med frispel.

Men trots den kampen för att tvätta bort historiastämpeln, så finns det ju faktiskt hos väldigt många av oss ett historiskt intresse. Men vi vågar hävda att det intresset inte är kopplat till en förvrängd vilja att leka vikingatid. Vår fokusering på forna tiders litteratur och kulturyttringar har inte att göra med att vi skulle vilja leva då, eller ser järnåldern som ett idealsamhälle.

Det hela har istället en rad mycket logiska förklaringar. Framförallt så är det ju så att vår religion inte kunnat blomma ut för fullt i det öppna på nästan tusen år. Det gör att den traderade delen är minst sagt begränsad. Vår tradering sträcker sig, med några få undantag, till förhållandet till rådare och mindre makter, samt levnadsregler mellan oss människor. Förhållandet till Gudarna har inte varit lika spritt och mot slutet av 1800-talet fanns kunskapen om gudarna enbart kvar i några få traditioner och nedskrivna i tidigmedeldida skriftsamlingar.

Därför är historiaforskningen och arkeologin intressant för oss. Den kan ge oss tips om hur de männsikor som levde i ett samhälle där kontakten med gudarna varit oavbruten sedan urminnes tid kommunicerade med, och förhöll sig till, gudarna. De hade ett långt och obrutet förhållande till gudarna som var etablerat och en grundsten i sammhällsbygget. Ett förhållande som vi trevande försöker bygga upp igen på de risiga grunder som under 1900-talet fanns kvar. Vi vet att i forna tider såg man inte religion och övrig livsföring som två skilda ting, som det sekulariserade samhället vill att vi ska göra idag. Man insåg att allt var knutet till varandra. Synen på ett uppdelat samhälle var så främmande att ordet religion inte ens existerade. Man hade inte ens en benämning på sin tro. Först när kristendomen gjorde sitt intåg började man tala om "den gamla seden" och "den nya seden". Det här gör att det inte bara är den rent religionshistoriska forskningen som är intressant för oss. Eftersom man förr insåg att allt var en enhet, så är det idag svårt att veta exakt var i det, framförallt, arkeologiska materialet man kan finna hjälp för att bygga upp vår relation till gudarna idag. Det kan visa sig att konstruktionen av det mest vardagliga föremål kan hjälpa oss förstå sammanhangen i världen. De kvarvarande skriftsamlingarna ger givetvis också hjälp och råd. Där samlades delar av den visom och tingens ordning som man hade i förkristen tid. Och med de små fragmenten får vi idag hjälp att förstå världen.

En annan viktig orsak till att vi hänger oss åt historiaforskning och ibland använder oss av äldre tekniker, är samhörigheten med dem som fanns här före oss. Både våra egna släktingar och förfäder. Men även dem som tog hand om landet och markerna innan vi själva började förvalta dem för våra efterkommande. Det visar sig genom att vi gärna äter traditionell mat vid högtider. Vi använder ofta äldre, och ibland omständigare, tekniker vid framställning av våra kultföremål. Några av oss använder gärna folkdräkt vid högtider av just det skälet. Samhörigheten och gemenskapen stärks av att vi delar upplevelser med våra förfäder på det här sättet. Det handlar inte om historiskt återskapande, då skulle vi knappast använda flera av de kryddor vi använder i maten eller folkdräkter. Det handlar om en tradition av att föra någonting vidare. Att fortsätta på något som funnits där sedan urminnes tid.

Sen är det givetvis som så, att om vi inte kan vår historia så är vi dömda att återupprepa dess misstag.

Kunskap är makt
- H.R.A.

Lite ljus i mörkret

I detta mörkrets tidevarv, som blev ännu mörkare för snart en månad sedan, dök det för någon dag sedan upp en ljus nyhet. Riksantikvarieämbetet bestämde sig för att göra fornminnesinformationssystemet(FMIS) sökbart för allmänheten i och med lanseringen av FMIS Fornsök. Ett riktigt trevligt initiativ som tyvärr förmörkas av nyheten att borgarpacket i stockholm bestämt sig för att åter avgiftsbelägga alla statliga museum. Men våra fornlämningar är tack och lov även i fortsättningen gratis att besöka, och nu också lättare att hitta på internet. Så passa på att besöka era lokala fornminnen innan borgarna bygger en motorväg över dem eller betämmer sig för att ta betalt för besöket.

Sök och du skall finna
- H.R.A.